Verse 1
Tänk att jag dansar med Andersson, lilla jag
Lilla jag, med Fritiof Andersson!
Tänk att bli uppbjuden av en sån populär person!
Tänk vilket underbart liv de´ ni för
Säj mej hur känns det att vara charmör,
Sjöman och cowboy, musiker, artist,
Det kan väl aldrig bli trist?
Bridge
Nej, aldrig trist fröken Rosa, har man som er kavaljer.
Vart jag än ställer min ko--sa, aldrig förglömmer jag er.
Ni är en sångmö från Helikons berg
Oh, fröken Rosa, er linje er färg – skuldran, profilen
med lockarnas krans, ögonens varma glans.
Verse 2
Tänk inspirera herr Andersson, lilla jag
Inspirera Fritiof Andersson!
Får jag kanhända min egen sång, lilla jag, en gång?
”Rosa på bal”, vackert namn eller hur?
Börjar i moll och finalen i dur
När blir den färdig, herr Andersson säg,
visan ni diktat till mig
Bridge
Visan om Er fröken Rosa,
Får ni i kväll vid ert bord.
Medan vi tala på prosa,
Diktar jag rimmande ord.
Tyst, ingen såg att jag kysste er kind.
Känn hur det doftar från parken av lind.
Blommande lindar kring månbelyst stig –
Rosa, jag älskar dig!